NYHETSBREV Februari 2024


En inblick i vår resa till Moldavien den 17–21 januari 2024
Här följer några intryck, som en liten dagbok, vid vår resa till Moldavien, för att se över arbetet. På denna resa hade jag och Fredrik med oss en fotograf, Kjell-Åke Boberg. Mycket roligt att få fina bilder för att kunna presentera arbetet, även om det är svårt att ta bilder på människor i utsatta situationer. Dock så vill jag vara tydlig med att de familjer vi hälsat på blev mycket glada över att bli fotograferade. Att få vara med framför kameran är för många också ett sätt att bli accepterade och sedda.
Onsdag:
Nu sitter jag förväntansfull i Warszawa och väntar på nästa flyg. Fredrik och Kjell-Åke, fotograf och representant från Motala Pingst, sitter fast i Wien, men hittar nog en ny flygrutt via Bukarest. Vädret i Köpenhamn blev ett problem. Förra resan var tung då mycket skulle förändras och många program måste krympa pga. ekonomin. Nu handlar resan om en nystart och jag tror Fredrik är i toppform! Vi ska på några dagar försöka hinna runt till alla projekt och spendera en dag på Crac, som är vårt huvudkontor och numera även familjehem, för att göra en översyn på hela organisationen och arbetet.
Torsdag:
Dagen började tidig med en tre timmars bilresa till Edinet. Väl framme hälsar vi på Lena och Adrian, ansvariga för det sociala arbetet på platsen, och äter frukost tillsammans med dem. Vi gör hembesök hos två familjer och möter en verklighet som är långt ifrån min egen. Att lämna över en matkasse som stöd känns bra, men att ta foton känns svårare även om familjen vi är hos visar glädje över kameran. Lena och Adrian möter många barn och familjer i Edinet och vi gläds åt att stödja detta projekt. Deras arbete bland romerna i stan är beundransvärt!

Dagen fortsätter med att besöka programmet i Zabriceni. Vi har på grund av ekonomi inte kunna lova stöd till församlingen i byn, men arbetet är fantastiskt. Vi ber och hoppas på möjlighet att på något sätt stödja dem. Över 30 barn kommer till kyrkan, får varm mat, hjälp med skolan och omsorg. Kvällen närmar sig och en lång bilresa tillbaka till huvudstaden väntar. En bra dag!
Fredag:
Dagen spenderas på huvudkontoret. Crac har omdanats under den senaste tiden då Erikshjälpen inte längre stödjer arbetet. Vi har gått från 14 till fyra medarbetare och från 16 till sju barn officiellt. (Ett extra kommer bo hos oss fram till april och ett kom tillbaka under dagarna vi var där). Andrei och hans fru Vera har blivit godkända för den nya verksamheten och så även vår fastighet. Även om mycket arbete är gjort så är känslan att vi står precis i början av något nytt. Många medarbetare slutade runt nyår och de sista barnen som skulle flytta, flyttade den 14 januari. Andrei och Vera har precis gått in i ett föräldraskap för åtta barn! Vi bjuder både barn och vuxna på en lagom fin restaurang som lite uppmuntran. Efter det hinner vi titta in i utslussningslägenheten för ungdomar mellan 18 och 25 år, där det tyvärr hittades problem med både ventilation och badrum.
Vi avslutar dagen med att trotsa snöovädret genom en spännande bilresa till Tamara i Paico.
Lördag:
Vi spenderar förmiddagen med Tamara, ansvarig för det sociala arbetet i Paico och Cucoara. Vi träffar barn, pratar och tittar på olika verksamheter. Tamara vill hitta team som kan hjälpa henne, gärna team som kan stannar några veckor. (Någon som är sugen?) Vi tackar för övernattningen i Paico, gläds åt att kyrkan i Cucoara är klar och åker vidare.

Vi hälsar på projektet i byn Trojan. En församlingsplantering träffas idag i ett mycket enkelt, litet hus. Vova och hans fru Natacha har precis börjat bygga en kyrka på en tomt som de fått av den äldre kvinna som först blev kristen i byn. Församlingen består av pastorsparet, några få vuxna och sedan barnen som kommer till programmet fyra dagar i veckan. På vägen mot huvudstaden stannar vi till vid projektet i Crasnoarmeiscoe, röda-arméns-by i fri översättning. Viktor har samlat alla barnen, de har ätit och vi sjunger tillsammans, ber och delar ut små paket med godis. Sex färgglada unga män dansar någon slags högtidsdans utanför kyrkan. Hela besöket präglas av en hjärtlig och positiv stämning, trots att vi påtalat att vi inte kan lova några pengar.

Väl i huvudstaden hälsar vi på vår gamla vän Albert, vi får kvällsmat och Fredrik får glädjen att vinna mot Albert i schack. In på småtimmarna väljer vi summera dagarna och skriva "att göra listor".
Söndag:
Resan går mot Orhei för att gå på gudstjänst och tacka av Sergei för sin roll som koordinator för organisationen. Nu kommer Andrei att ta över den rollen. Efter lunch gör vi två hembesök innan vi styr mot flygplatsen. Under denna resa har vi som sagt haft glädjen att ha med oss en fotograf. Jag kommer bjuda in till en träff i kyrkan när jag fått tillgång till bilderna. Hoppas du vill komma då!
Vår förra resa gick i sparandets tecken då vi haft svårt att hitta medel till alla som vi önskar stödja i landet. Denna resa gick mer i uppmuntrandets tecken och kändes mycket lättare än den förra. Den nya organisationen på Crac, vårt huvudkontor, kommer behöva en tid att formas och vi hoppas att du vill vara med på denna resa!

Kan Du vara med och hjälpa oss? Kanske bli månadsgivare eller bara skänka en engångssumma. Det gör skillnad direkt!
Skriv till fredrik@moldavien.org så berättar vi mer
Du kan även swisha en gåva direkt till 123 576 30 73.
Tillsammans ger vi hopp till de som saknar det!
Tack för Ditt stöd!

Daniel Hellsing, verksamhetsansvarig i moldavienarbetet.

NYHETSBREV September 2023


Hur kan man välja mellan barn? Årets höstresa är avklarad och Daniel och jag försöker summera tankarna. Så många möten, så mycket positivt, så många människor som verkligen försöker göra skillnad för barn i nöd. Men ändå… Redan innan resan visste vi att det skulle bli en tung resa. Den svenska kronan har blivit svag och trots försök under våren och hösten så har vi inte ökat insamlingarna riktigt så mycket som behövs. Vi skulle alltså ner till Moldavien och skära i verksamheten. I Sverige, på distans är det en sak. På plats när vi måste ta besluten blir det något helt annat, mycket mera konkret. Kan vi fortsätta hjälpa den här ungdomen, han har senaste året ofta blivit misshandlad i den miljön han var i innan han kom till oss eller kanske är den tjejen som just börjat våga prata med oss. Hon har råkat ut för trafficking och är rädd och har mycket stängt in sig i sig själv. Nu börjar hon komma fram. Hur kan man välja? Alla barn vi får möjlighet att hjälpa är helt fantastiskt. Det är inspirerande att träffa samma barn efter ett halvår och möta ett gladare, mer positivt, mycket öppnare barn. Att se hoppet tändas hos barn som förlorat det är nästan magiskt. Jag är tacksam för 23år med så många möten. Jag ser också fram emot att fortsätta möta barn och ungdomar som vi fått vara med och uppmuntra, stödja och ge hopp till. Men den här resan…. Att behöva släcka hopp… Vi ska verkligen göra det vi kan för att det inte ska behöva ske och vi har någon månad på oss. Självklart fortsätter verksamheten och vi kommer även framåt att jobba med kyrkor i Moldavien som har hjärtat för utsatta barn, men kanske i lite mindre omfattning än idag.

Kan Du vara med och hjälpa oss? Kanske bli månadsgivare eller bara skänka en engångssumma så gör det skillnad direkt.
Skriv till fredrik@moldavien.org så berättar vi mer eller swisha till 123 576 30 73.
Tillsammans ger vi hopp till de som saknar det!
Tack för Ditt stöd!

Fredrik Olsson, verksamhetsansvarig i moldavienarbetet

Följ vårt arbete via Facebook

Vi gör allt för att ge så mycket bra information som möjligt. Gå gärna in och gilla vår sida.
Facebook/moldavien.
Några barn från Zabreseni tilsamlmans med Fredrik OlssonNågra barn från Zabreseni tilsamlmans med Fredrik Olsson

Vår kock Oxana som varit med oss under många år måste tyvärr sluta sitt arbete.


NYHETSBREV Augusti 2023


Första gruppresan till Moldavien sedan pandemin!
I våras kunde vi äntligen åka till Moldavien igen! På grund av pandemin hade barnen och jag inte varit där sedan 2019 men i april åkte vi ett gäng på 12 personer ifrån Karlshamn Pingst. Vi var en blandad grupp med såväl familjer som ungdomar och pensionärer. Vi var på plats fyra heldagar och hann se och uppleva mycket. Verksamheten är utspridd på totalt 11 ställen i landet; härbärget/resurscentret CRAC i Chisinau och 10 dagverksamheter i olika städer och byar. Vi bodde de flesta nätter på CRAC och gjorde dagsturer till några av dagverksamheterna. Eftersom vi bodde på CRAC hann vi umgås mycket med ungdomarna som bor där. Vi fick även möjlighet att prata med personalen och få en liten inblick i deras arbete. Det är ett mycket utmanande arbete förstås och vi inser att vi har mycket kompetenta medarbetare med direktorn Andrei i spetsen. Varje gång vi är i Moldavien gör vi hembesök hos några av de familjer vars barn regelbundet kommer till dagverksamheterna. Varje gång slås man av vilken misär människor lever i. Det positiva är att man konkret får se hur vi faktiskt får vara med och hjälpa dessa familjer, och då speciellt barnen, till bättre förutsättningar och en meningsfull tillvaro! Vissa familjer har vi besökt regelbundet under många år och det är glädjande att se hur deras situation förbättras även långsiktigt! Vi besökte bl a dagverksamheter i Edineti, Vozniseni, Crasnoarmeisc, Orhei och Branesti. På dessa ställen får barnen komma varje dag för en samling, aktiviteter och ett mål mat. Beroende på resurser erbjuds även annan hjälp, som t ex läxhjälp, på vissa platser. På varje plats arbetar vi tillsammans med den lokala församlingen. Eftersom resurser som personal och lokaler kan variera ser verksamheterna olika ut på de olika ställena. Gemensamt är att behoven är stora (många barn vill komma varje dag) och att barnen verkar trivas!
Min dotter Sofia, 9 år, var också med på resan. Här nedan kan du läsa hennes tankar.

Resan till Moldavien
På grund av pandemin har jag och min syster eller mamma inte kunnat åka till Moldavien sen 2019, det är bara min pappa som har kunnat åka till Moldavien de senaste åren. Men äntligen har vi kunnat åka till Moldavien i april. Vi var 12 här ifrån som åkte till Moldavien. Det är då 6 gången för mig. Vi var 4 dar i Moldavien och under de fyra dagarna han vi besöka massa kyrkor, familjer, caféer såklart, och så har vi kunnat vara på härbärget Crac mycket och så. Jag och min storasyster fick nya vänner där i Moldavien. 😊😊😊😊 Så här var det när vi va och träffade fattiga familjer: när man gick in i huset såg man direkt att familjen var rett så fattig. Och det vi gjorde var då att vi bad en bön och gav familjen armband, gosedjur, en liten svensk flagga och en eller 2 påsar med mat. Man såg att familjerna blev väldigt glada när vi bad för de och gav de maten😊😉😊

Soiaf

De av oss som besökt Moldavien under många år har kunnat se att landet utvecklats på olika sätt. Huvudstaden Chisinau känns som vilken huvudstad som helst med affärer, exklusiva shoppingcenter, trevliga parker m m. För varje gång man kommer upplevs staden mer ”modern”. På landsbygden lever dock människorna fortfarande ett hårt liv. Moldaviens ekonomi går åt rätt håll men det tar lång tid och strukturella förändringar innan detta kommer gemene man till nytta. Verksamheten utvecklas också ständigt utifrån behov, förutsättningar och resurser. På flera av de ställen vi har bedrivit verksamhet länge har den lokala församlingen blivit en erkänd och respekterad social aktör. Det ger goda förutsättningar för att kunna arbeta för långsiktig och effektiv förbättring! Jag hoppas snart kunna besöka Moldavien igen. Det är inspirerande att med egna ögon få se att våra gemensamma insatser verkligen förändrar!

/Lisa Olsson
April 2023
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua. Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum.